Sweet Mary

 

Det där med träning och graviditet är det många som ska tycka till om. Vissa vågar inte träna för de är rädda för att göra fel, andra kör på som vanligt och lyssnar bara på vad kroppen orkar, andra anlitar en PT för att kunskapen inte finns. När jag upptäckte att jag var gravid var jag nog i min bästa form någonsin (förutom innan halvvättern 2014). Jag hade även gått ner 5 kg på våren eftersom jag inte var nöjd med vad min kropp började likna. Jag kände mig inte som mig själv helt enkelt. Jag trappade upp löpningen och kilona bara rann av mig. Det är så klart inte hela sanningen, jag räknade även kalorier för att hålla koll på mitt kaloriintag. Efter ca 4 veckor var de borta. Sådan lättnadskänsla. Min kropp var stark och fastare. Bara massa plus.

 

Jag började i alla fall kolla upp på nätet vilka rekommendationer som fanns gällande träning för gravida. Jag läste bland annat att det inte var bra att bli för flåsig/andfådd utan att träna mer lågintensivt. Bäckenet är ju mjukare och att hoppa på ett ben var inte att rekommendera, raka situps var inte bra att göra efter v. 16 och du skulle helst inte träna längre än 45-60 min. Det där med flåsigheten tog jag fasta på och försökte lyssna mer på kroppen, trots att jag inte kände mig flåsig eller orkeslös överhuvudtaget. Detta var verkligen en utmaning när vi var på semester och skulle vandra och cykla. Dock var jag extremt illamående, flåsig och matt när vi var där så tempot gick ner per automatik. När jag sedan kom till barnmorskan v. 9 för att skriva in mig bekräftade hon det som jag anat; det är inte alls farligt att bli flåsig. Lyssna på kroppen var ledordet och det har jag tagit fasta på. Nu när jag snart är i vecka 22 joggar jag fortfarande, men självklart inte med samma intensitet och inte lika långt. Det blir mer en form av intervall, jag går raskt en bit och joggar sedan en bit. Jag styrketränar precis som innan, men anpassar vissa övningar och kör inte samma tempo. Jag har även börjat simma en gång/vecka. Jag lyssnar på kroppen helt enkelt. Att inte träna är absolut inte aktuellt för mig. Det är en livsstil som jag varken vill eller mår bra av att sluta med.